Åldersnoja

På tisdag fyller jag 19 år.

I fredags gick vi på bio och såg Catching fire (igen, bara för att den är så sjukt bra och för att Peeta är så snygg). I en reklam innan säger dem ”fyller du 19 iår? då är det ditt sista år med gratis tandvård”. Jahopp ännu ett steg in i vuxenvärlden när man snart måste betala för att gå till tandläkarn… Ja jag är patetisk. haha.

Jag är bara trött på att höra ”du är 18, du borde klara det själv”. Tänk om jag inte vill klara de själv då? Tänk om jag vill vara liten och behöva hjälp. Alla krav, alla måsten. Egentligen är det inte siffran 19 jag bryr mig om, utan allt ansvar som kommer till när man ska ”vara vuxen”.

Jag är ledsen mamma och pappa men ni kommer för alltid att få stå ut med att jag vill ha hjälp eller ringer för att veta vad ni tycker, oavsett hur gammal jag är.

Två år sedan, fyllde 17 år. 

Nu vill jag inte att ni ska tro att jag typ ligger och gråter för att jag blir äldre. Samtidigt som jag hatar det så älskar jag det. Jag är självständig, jag gör vad jag vill, bestämmer över mig själv.

Att bli äldre är helt enkelt ren och skär hatkärlek.